Mulåsnorna

Förra veckan hade jag nöjet att få lyssna på en föreläsning av Per Johansson som ligger bakom Glada Hudikteatern. Han var rolig att lyssna på och han beskrev med exakthet hur det går till i det kommunala arbetslivet. Han pratade bland annat av vilka olika typer av personer som man kan hitta runt bordet vid ett möte. En grupp kallade han för mulåsnorna och det är de här människorna som motvilligt kommer till jobbet på måndag morgon och utbrister - Fy faan nu är det måndag igen. Per menade att dessa människor ska bort omedelbart. När man har tappat glöden och passionen för det man gör då behöver man byta yrke och jag tror att dessa personer finns på många arbetsplatser.
Men sen började jag fundera över det här med att tycka att det är pest att gå till jobbet på måndag morgon. Jag kan ibland känna att det bara hör till att man ska beklaga sig över måndag morgon eller utbrista att nu är det äntligen fredag i det här landet. Och då kan man ju också fundera om fler personer egentligen borde byta yrke.
Jag gillar att gå till mitt jobb. Jag älskar det jag gör - ja kanske inte alla dagar - men det är inte tungt att gå till jobbet. Men ändå hör jag mig själv säga till mina elever som jag har haft för sista gången för veckan på tisdageftermiddagen - ha en trevlig helg när ni kommer dit. Men varför fokuserar vi så mycket på helgen? Javisst är det skönt att vara ledig, men borde vi inte kanske bli lite bättre på att faktiskt uppskatta vardagen också och inte bara leva för helgen?