![]() |
Brobyggarna - den första delen i Jan Guillous serie om 1900-talets Europa |
Vad exakt det var som fångade mig i Brobyggarna vet jag faktiskt inte, men fångade mig gjorde den.
Brobyggarna är det första bandet i Guillous serie om det Europeiska 1900-talet och den publicerades 2011. Boken utspelar sig till största delen mellan 1900 till slutet av första världskriget 1918. Huvudpersonerna är de tre fattiga och faderlösa fiskarbröderna Lauritz, Oskar och Sverre som upptäcks ha en fantastisk teknisk begåvning och som genom välgörenhet får möjligheten att utbilda sig till järnvägs- och brobyggare vid det tektiska universitetet i Dresden, Tyskland.
Eftersom deras utbildning har betalts av Den Gode Hensikt som väldigt gärna vill att det ska byggas en järnväg mellan Bergen och Oslo så är ju förstås tanken att bröderna ska återvända till Norge och ansluta sig till det pågående järnvägsbygget. Men det blir av olika anledningar bara Lauritz som kommer till Norge. Sverre flyttar till London och Oskar till Tyska Östafrika där han bygger järnväg mellan Dar-es Salaam och Tanganyikasjön. I Brobyggarna får vi följa Lauritz och Oskar och ta del av vad som hände i Norge och Tyska Östafrika fram till och under första världskriget.
Under tiden som jag läste boken så väcktes många funderingar, främst kring hur europeérna har behandlat folket i Afrika och man funderar över hur mycket Guillou har på fötterna om det han skriver om. Av det jag har sett av Guillou tidigare så tror jag nog att han håller sig ganska väl till sanningen. Hans kunskaper om jakt och djurliv i Afrika skiner också igenom i berättelsen och ironin finns med. Jag upplever hans språk som lite speciellt med en del ord som var obekanta för mig. Dock upplever jag det inte som att han fastnar i alltför detaljerade beskrivningar. Jag tycker att den här boken var läsvärd och jag kommer att läsa nästa del också när den kommer ut och jag gör det främst för att det är ett intressant sätt att ta del av det stora 1900-talet och faktiskt lära sig något nytt.